5/3 - 05.

Jag känner mig ensam.
Baby är död och jag har ingen att prata med.
Det känns jobbigt att hon är borta, men samtidigt var det nog
för det bästa. Så mycket som hon varit sjuk på senaste
så kan det inte ha varit annat än skönt för henne att försvinna.

Hon var det första djuret som jag övht varit vid medvetande
när jag haft. Mitt första riktiga ansvar, liksom.
Jag vet ju att de inte lever så länge, men jag trodde
att hon skulle leva till våren åtminstone.

Jag tog bort buren och så idag. Mamma ska ta med henne till
skogen och lägga henne där, eftersom tjälen är så djup.

Åker till mormor idag. Kommer hem imorrn.
Skrivandet har stått still i ungefär en vecka.
Men det ligger där och väntar. Jag tar tag i det till veckan nu.

Läste en dagbok och blev alldeles varm.
Det var det finaste någonsin.