Indianpojken.

Jag har litterär gestaltning. Vi har läst en novell av Ernest Hemingway som hette "Indianläger". Sen skulle vi skriva en fortsättning på vad som hände med det nyfödda barnet arton år senare.
Jag var inte på humör och skrev istället en helt olämplig berättelse om bl.a Jesus. Enjoy!


Nere vid stranden av sjön sitter en ung indian. Han ser ut över vattnet, bort mot bergen på andra sidan. Han sitter alldeles stilla och tänker på sin mor och far. Han undrar hur de hade varit om de varit i livet nu. Var hans mor lika vacker som han fått höra, och var hans far den modigaste krigaren av dem alla?
Var han lik dem?
Ända sedan han kom till andra sidan stranden har han funderat på sin familj, sitt ursprung, men han vet ingenting säkert. Det han vet det den vite mannen han numera kallar sin far har berättat. Om hur han förlöstes genom kejsarsnitt och att hans far redan då var död, men att hans mor inte dog förrän en månad senare i sviterna efter operationen.
Han har alltid känt sig utanför i indianstammen. Så när han för tio år sedan bestämde sig för att lämna sitt gamla liv bakom sig tog doktor Phil emot honom med öppna armar. Det var ju ändå han som hade förlöst indianpojken för snart arton år sedan.
På köpet fick han en storebror vid namn Nick. Nick hade också medverkat vid förlossningen och visste därför mer än honom om hans ursprung. Doktor Phil hade haft ett krav när de möttes tio år efter födseln, och det var att han skulle byta ut sitt indiannamn mot ett ”vitt”. Han döptes till John.
Nu var han arton år och bestämde sig för att åka tillbaks och ta reda på mer var han kom från utan sin fars vetskap. Han tog loss båten från bryggan och började ro. Det var tidigt på morgonen på påsk och han skulle åka och träffa sin polare Jesus innan han drog vidare. Jesus var hans bästa vän, men även lite av en besserwisser. Det blev ett snabbt möte, för Jesus hade en avrättning han skulle besöka. John fortsatte över floden och kom till slut fram till indianstranden på andra sidan. Men istället för att gå och kolla runt lite så fastnade hans blick på den vackraste kvinna han någonsin sett. Pocahontas. Pocahontas lade märke till John också. Deras blickar möttes och utan att tala kysste de varandra. John tog Pocahontas hand och drog ner henne i båten. Hennes blick sa allt; hon ville ha honom lika mycket som han ville ha henne. Båten försvann i horisonten och ingen av dem sågs någonsin till igen.