Letar.

Ja jag minns:
hur jag böjde mig ner mot asfalten för att skrapa upp
mitt spruckna hjärta från marken, hur jag knöt dess skal
runt mina ögon för att slippa se det som höll på att döda
mig hur jag med mitt uppbrutna sköte sökte skyla dess
blodiga insida; ja jag minns, dör om han återvänder och
dör om jag faller tillbaka; min kärlek är för stark för att
överleva sig själv
det är mitt liv nu bara mitt

jag är ingens och hans

han förstörde mig och jag förstörde aldrig honom mina
tårar av svart salt
(vattenfast mascara lämpad för lycka)
fläckade förtvivlan över hans tröja och jag vet inte om
det gick bort i tvätten; sådant undrar jag lika mycket som
jag undrar varför jag gav honom min kropp och min tvek-
löshet

ber du mig så dör jag för dig

det händer i natten efter en kräkning att jag skriker efter
honom, även när min säng är delad skriker jag men man-
nen bredvid hör inte fast hans händer greppar mina höfter
hör han inte! fast hans kön vilar mot mina lår hans hjärta
mot mitt bröst hör han inte och kanske önskar jag att någon
lät mig gråta lät mig sjunka in i sitt hjärta bara litegrann
innan han tog mig, kanske önskar jag
(men stjärnan har redan fallit och jag missade den)
att sommaren värmde mig och vintern gav mig svalka
men jag fryser alltid och vet varför nu:

jag känner kärleken och orkar inte med den det är ju
samma sak bara samma sak:
fingrar flätade runt varandra som vore det svårare då
att släppa taget

det gör ondare det är bara det

krampaktiga kramar som vore det svårare då att falla

man faller alltid ensam ändå alltid ensam

/.../

... hans andedräkt smakar blod hans hjärta är det enda
jag inte känner och jag vill inte

upptäcka att hans hjärtdunk är samma som alla andras

att han ska sluta för det är då jag faller igen och faller
jag så dör jag och dör jag

bara för dig om du ber mig

så får han skulden och det vill jag inte för han är vack-
er och vet inte att han valt fel flicka från fel värld jag vet
att när han slutat springer jag därifrån för att slippa höra

jaälskardej

när han säger hejdå

/.../

ja, jag minns, han vände sig och gick som om han inte
såg att jag tappat något
(min ros den rödaste brutna)
han vände sig och gick som om han glömt mig och som
om det var lögn att jag givit honom större njutning än
någon annan kvinna

du vet att din är stor

hur jag skrapade och skrapade på marken så att mina
naglar bröts en efter en och när min vän kom och fråga-
de varför jag grät sa jag att det var därför och hon skrat-
tade och gick

du vet att din är stor

hur jag med mitt blödande sköte sökte skyla vad jag
gjort
(inte hans fel inte hans fel)
och vad jag förlorat

vad jag vunnit sa jag till min vän det är mitt liv nu bara
mitt

haha

ber du mig så

han vaknar bredvid mitt hjärta och somnar på min
mage och efteråt så

dör jag

går jag ut och går på gatorna och letar efter mannen
som älskar mina ögon jag ska be honom gråta med mig

för dig

---

(Jag vet. Jag vet. Jag vet. Men åh, jag grät alltid till hennes ord förr.
Och nu får jag inte fram en enda tår. Har jag läkt nu? Jag tror det.
Åsa Ericsdotter, Oskyld.)