Hey Jupiter.

Det är väldigt konstigt hur ett humör kan skifta från uppåthejtjosan till att man inte vet hur man mår överhuvudtaget. Hur hanterar man det då? Man sysselsätter sig. Jag har sysselsatt mig hela kvällen med olika saker, datorer, mobiler och pojkvän. Nu är sysselsättningarna slut på lagret (pojkvännen lever, han är bara inte tillgänglig för tillfället) och jag måste hitta på något för att inte känna det här hur... Huvudet växer på något sätt som jag inte kan förklara för någon (jag tror att vissa som läser förstår hur jag menar).
Men gud, hur mår jag? Det är täppt i munnen, halsen, näsan. Jag kan andas och så, men något trycker. Armarna gör ont och benen gör ont. Jag ber till Gud att jag bara är utmattad, för så kan det ju faktiskt vara. När jag tänker efter så är det nog så det är.

Klockan är tjugo över ett på natten och jag är fruktansvärt sugen på nudlar. Tori får vara mitt nudel-substitut tills jag eventuellt orkar resa på mig och laga det, vilket förmodligen inte kommer hända. Plötsligt fick jag en sådan lust att lyssna på Boys For Pele.

Pojkvän tillgänglig igen. Jag tänkte precis klänga på honom och somna på hans mage, men nu satte han sig vid datorn och msnar med andra kvinnor istället. Så då går jag och gör en macka. Eller nudlar.

"No one's picking up the phone
Guess it's clear he's gone
And this little masochist is lifting up her dress
Guess I thought I could never feel the things I feel."