Aj.

Jag har legat på sjukhus i fyra dagar. Det har varit den västa upplevelsen i hela mitt liv och jag har gråtit och haft ont och varit arg och till och med blivit opererad. Idag fick jag nog och åkte hem, trots att sköterskorna och läkaren sa att jag hade feber. Grejen är den att jag inte hade feber för termometrar man använder i örat stämmer inte, speciellt misstänksam blir man när man hör att Jenny (tjejen mittemot) också fått ta tempen och hon också hade feber. Alla verkade ha feber. Ella, den konstiga tanten som pratade med sin döda syster, hade också feber hela tiden och hon hade legat inne i fem (!) månader. Kanske borde man då börja fundera på om apparaturen fungerar korrekt, eller är jag helt ute och cyklar?

Jag har lite ont i magen och mår illa till och från, förmodligen p.g.a maginfluensan jag lyckades snappa upp på akuten i tisdags, men jag mår bättre än jag gjorde på sjukhuset. Jag skrev ut mig därifrån för ett par timmar sen och mår redan mycket bättre. Man blir helt psykiskt nedbruten där av alla sjuka, och att inte ha någon att prata med på fyra dagar är inte det bästa för en så social människa som jag.

I onsdags opererades jag och vaknade med en slang i halsen. Jag skrek och hade mig i fyra timmar på uppvaket innan jag fick åka tillbaks till avdelningen. Sen var jag sängliggande i en och en halv dag med dropp i varenda lem i kroppen ungefär. Helt blå är jag överallt och har tre hål i magen. Nu ska jag äta penicillin i två veckor och sen håller vi tummarna för att jag är helt frisk.

För övrigt var det bäst igår kväll när jag skulle gå och lägga mig och ertappade den jättetjocka sjuksköterskan med munnen full av kakor och handen i kakburken. Såhär i efterhand kan man inte göra annat är skratta åt det.