I kylskåpet mitt i natten.

Fan vad jag är trött på mig själv. Jag var ju på sjukhuset och lärde mig saker om min diabetes som jag aldrig vetat om förut (kul att inte ha vetat det på de 14 åren jag faktiskt varit sjuk). Sen pratade vi om lågt blodsocker på natten och jag sa att jag blir som en annan människa. Det är som att jag väger 250 kg och har ett desperat behov av att äta dygnet runt. Jag blir galen och äter allt jag ser. Jag kan äta upp till sex-sju smörgåsar och ändå ha panik och vilja ha mer. Det visade sig iaf att jag inte var ensam om att ha det såhär, utan de flesta andra hetsäter också när de får lågt blodsocker på nätterna. Sviterna av det här är att man vaknar nästa morgon med ketoner (blodet blir liksom surt och det är farligt) och man mår illa och har ett blodsocker som stiger högre än molnen. Hur kul är det tror ni? Inte så kul, nej.
Dietisten sa då att istället för att äta mat ska man köpa hem Dextropur (ni som tränar vet vad det är, och till er andra kan jag säga att det är pulver som man blandar i vatten så blir det en energidryck) och ha en flaska med sånt pulver och vatten i kylskåpet, och sen försöka göra det till en vana att dricka det istället för att äta smörgåsar och godis, för då har blodsockret en chans att gå ner tills man vaknar och man slipper må dåligt.

Så inatt jobbade jag till tre. Kom hem halv fyra, gick och lade mig kvart över fyra ungefär. Halv sex vaknar jag med lågt blodsocker. Jag går upp och faktiskt överväger att ta Dextropuren, men istället gör jag smörgås. Jag äter bara två smörgåsar, och för att jag har panik så tänker jag att "herregud, det här kommer ju inte hjälpa" och tar en banan. Men jag är fortfarande inte nöjd utan blandar ett glas Dextropur också. Till det här dricker jag tre-fyra glas mjölk och äter en näve Non stop, vilket jag inte förstår hur jag kom att tänka på eftersom jag aldrig är sugen på det annars mitt i natten.
Jag klarnar till och får världens ångest. Trycker i mig själv tio enheter insulin och hoppas till Gud att jag ska ligga på en bra nivå när jag vaknar. Men det gör jag såklart inte.
Jag vaknade med 17,3 i blodsocker, illamående, ont i magen och ketoner i blodet. I fortsättningen tänker jag väcka Peter när jag får lågt blodsocker så han kan kontrollera mig, för jag vill inte äta såhär mycket och jag vill inte må dåligt när jag vaknar.

Det låter ju som att jag har någon sorts ätstörning.