Pest eller kolera.
Okej, jag var på vårdcentralen idag.
Det är konstaterat att jag har karpaltunnelsyndrom (precis som om det inte blev konstaterat för tio år sedan liksom). Enligt läkaren har jag två alternativ:
1. Sluta jobba på McDonald's.
2. Operera.
Det är som pest eller kolera. Jag älskar mitt jobb, jag vill jobba. Det är jättekul! Och jag är livrädd för operationen, precis som jag sagt förut. Men ändå har jag bestämt mig för att operera. Så nu har en remiss skickats till handkirurgen, och jag väntar på en kallelse. Så länge ska jag äta diklofenak i två veckor och få en kallelse till en arbetsterapeut så jag får stödskenor igen. Får jag ont igen efter jag har ätit diklofenaken så ska jag ringa läkaren och bli sjukskriven två-tre veckor.
Tydligen har jag kraftig muskulatur i tummarna. Typiskt för karpaltunnelsyndrom. Jag har heller ingen kraft i händerna, speciellt inte i tummarna, och måste ta i mer än andra. Därav musklerna.
Genomgår jag inte den här operationen kommer jag aldrig kunna jobba med det jag vill. Varken som bibliotekarie eller förskolelärare. Det är hemskt och jag vill verkligen kunna göra det.
Nu ska jag bara vänta på remissen. Så länge ska jag undvika datorn så mycket som möjligt och vila händerna.
Hej då!
4 kommentarer:
Lycka till Hannah, håller tummarna för dig^^
bejb. se det såhär: hellre nervositet inför operationen och ett par veckor/månaders (jag vet inte hur lång tid det tar) rehabilitering efteråt och att sen faktiskt vara BRA än att gå och ha ständigt ont och ha ett längre lidande.
dessutom vet de vad de gör de däringa doktorerna så det kommer gå jättebra!
kram!
jag håller med kajsa. :) det kommer gå jättebra. (dels säger jag så för att jag sitter och intalar mig själv om att min operation kommer gå jättebra- fast jag vet inte om man kan kalla det för operation. struntsamma)
jag skall hålla en tumme för dig. kram.
Martin: Tack. :)
Kajsa: Men om du hade vetat hur jag är med smärta hade du förstått. Jag börjar kallsvettas bara jag tänker på det. Men jag ska få en tid till en läkare som ska berätta hur allt går till och sånt så jag blir lite lugnare.
Jessie: Det finns alltid en risk med operationer! (Det säger jag inte för att göra dig rädd.)
Skicka en kommentar