Skit.

Jag tappade en massa saker på golvet sist jag jobbade så golvet fick skuras tre-fyra gånger. På bara tre timmar. Därför har jag fått nog nu. Jag ska ringa min läkare på vårdcentralen när jag kommer till Karlstad och försöka få en tid i mellandagarna så jag kan sjukskriva mig. Jag kan inte jobba nio timmar per dag som det är nu. Jag förstör för alla andra när jag klantar mig och tappar känseln och greppet om saker och häller ut dricka och pommes på golvet, och jag mår inte bra heller. Jag vill inte vara sjuk. Jag hatar att ha ont, och jag vet inte vad jag ska göra mer än att vänta på operationen.
Det går inte att sova fyra timmar per natt och sen jobba nio timmar dagen efter. Jag orkar inte. Jag orkar inte ha ont dygnet runt. Jag orkar inte vakna en gång i timmen varje natt och inte känna mina händer och sedan ägna tjugo minuter åt att försöka få dem att vakna. Jag orkar inte med att det tar en timme att sminka mig för att jag inte kan hålla händerna högre än hjärtat utan att de domnar bort.

Nu är jag ledsen också. Alltid ska det krångla med allting.