Det är sant.

Hur många gånger ska jag behöva säga det bara en gång älskar man och därefter aldrig nån annan igen

kastar bort min familj och glömmer mina älskare dödar min sömn och hostar upp mina lungor om jag bara river mitt hus och bränner mina papper dränker min tillit och slänger mina minnen om jag bara mosar mina vänner klipper av mina ben skriker sönder min röst och rakar mitt hår bara om jag stryper min längtan och våldtar min åtrå -

då får jag röra dig

är det det att jag vägrar? att jag äger så mycket dyrbart att inget får gå förlorat bakom eldar - nej absolut inte jag klöser ut mina ögon bara jag får se dig så nära att du blir suddig jag kväver min röst bara jag får säga det i din mun
det är bara det att jag vägrar släppa taget om jag inte vet att du tar emot mig när jag faller jag vägrar kasta mig mot isen om du inte lovar att våren kommit innan jag landat bara se på mig en gång och jag kastar mig

ett ord och jag släpper alla trådar

jag har mer att säga ännu är inget sagt och ännu har inget tystats skrik åt mig om du vill skrik åt mig försök stoppa mig! du ska veta att det aldrig går att tysta mig du ska få känna att du aldrig aldrig kan söva min åtrå hur många gånger du än slokar mellan mina läppar

förstår du inte den rena njutningen ser du inte nätterna vi har framför oss din kropp mot min skulle smälta samman så att inga gränser fanns för njutning ja nuförtiden skulle dina flämtningar kväva dig och din åtrå förblinda dig om du bara gav mig en natt av ditt liv ge mig bara en natt

ett ord och jag skär av allas utsträckta armar

/.../

jag slickar i mig dina fingeravtryck på väggarna och dina fotspår i snön jag äter dina kvarglömda papper och suger av dig din doft jag biter av hårstråna från din jacka och binder en tråd av dem kanske om du tar tag i ena änden och jag i andra att vi möts kanske om din nagel råka snudda min kind att min längtan tränger igenom din hud och du känner igen min värme jag gör vadsomhelst för dig och det är ingen idé att du försöker glömma

du kan aldrig med all din kraft få mig att sluta älska dig.

(Ur "Oskyld" av Åsa Ericsdotter.)