Min vanliga otur.

Hur typiskt är det inte att när jag äntligen (efter två månader) faktiskt går upp i tid för att ringa och boka den jävla läkartiden så jag får operera mig någon gång så har de stängt och öppnar igen imorgon?
Jag går upp i tid imorrn också, noll nio noll noll, ringer, går och lägger mig, tar tåget. Oh happy day.