What goes around comes around.

Idag stör jag mig på folk som alltid tror att de är lite bättre än alla andra. Folk som aldrig lyfter ett finger om någon annan behöver hjälp, men som förväntar sig att alla ska samlas runt en så fort det händer något. Ni bara sitter där på er tron som några jävla kungligheter och får allting serverat.
Jag är trött på att ni lägger er i hur jag lever mitt liv, för jag har aldrig lagt mig i era. Jag är fruktansvärt trött på "vänner" som så fort man vänder ryggen till kräks skit som om de vore en fontän, och sen är bästis med en så fort man kommer tillbaks. Jag är trött på att vissa fortfarande är fjorton, medan andra växer upp. För vi går inte på högstadiet längre, vi är vuxna nu, det är dags att visa det.
Och jag skulle så jävla lätt kunna sitta här och spy galla över er (ni vet så väl vilka ni är), men jag gör inte det, för jag har lite värdighet. Vad håller ni på med? Är det missunnsamhet, eller är ni så jävla avundsjuka att ni känner att ni måste baktala människor för att må lite bättre själva? Jag hoppas att ni en vacker dag förstår att man inte kan bete sig hur man vill och komma undan med det.

Det är så synd att det ska ta tio år att inse var man har sina närmaste.