På skoj, men med en gnutta sanning.

Den här jävla hostan driver mig till vansinne. Det är tur att jag ändå kan sova om nätterna, för annars vore herrn i huset mer trött på mornarna än vad han redan är. För jag förstår inte hur en enda liten människa kan försova sig så ofta. Han måste älska mig något otroligt, så mycket att han inte vill gå till jobbet utan vill vara hemma hos mig hela tiden (Konstigt, för det vill han aldrig när han är vaken).

Det var meningen att vi skulle ut ikväll med Therése, men mår jag inte bättre stannar jag nog hemma och chillar, låter Joel ta hand om mig. Lär Joel hur man tar hand om en sjuk kvinna (d.v.s. ger mig te, kramar mig, diskar, städar, lagar mat, står ut med mitt gnäll).

07:34. Nu ska jag försöka sova några timmar.