Ångest 2.1.

Jag mår inget vidare idag, måste jag säga.
Något är väldigt fel och jag kan inte sätta fingret på vad det är.
Om jag kunde skulle jag undvika den här dagen helt,
ligga i sängen och bara ignorera allting som kommer som är för mycket.
Och det är mycket som är för mycket.

Det här är anledningen till att jag håller mig ifrån såna saker.
Att jag får de här jobbiga klumparna i magen och blir osäker
och framförallt tror att jag inte räcker till.
Haha, jag blir galen.

Om jag inte vore så nyfiken hade såna här saker kunnat undvikas.
Eller om jag vore lite säkrare på mig själv.
Eller om jag visste att jag slapp skämmas för mig själv.

Det här har också med D att göra. Och hans... Sätt att alltid
ha kunnat se rakt igenom mig.
Och hans sätt att kunna få mig att känna mig så fruktansvärt värdelös.
Jag önskar att jag aldrig hade träffat honom.
Men samtidigt, hade jag inte träffat honom hade livet inte sett
ut som det gör idag. Så allt har väl haft en mening tror jag.
Fast det är vid såna här tillfällen jag saknar medicineringen som mest,
när jag inte kan kontrollera mina tankar och jag vill göra drastiska,
dumma, saker. Jag är inte sån längre. Så jag får inte känna såhär.

Jag vet att känslorna är jag, att det här alltid kommer följa med mig,
oavsett. Jag kommer alltid ha mina murar som är svåra, om inte omöjliga,
för er att ta er igenom.
Jag önskar ibland att jag vore lite enklare, en mindre komplex människa.
På bara nitton år har jag fått gå igenom fler saker än de flesta människor
behöver göra på en livstid,
och jag tror att jag har mycket inom mig som måste repareras.

De här... "Såren" kommer säkerligen rivas upp om och om igen.
Jag vet hur jag kommer reagera, jag vet att jag kommer försvinna från er igen.
Jag vet att jag kommer sjunka in i den här nivån av ångest och förtvivlan igen.
För hur många gånger det än händer så är man inte beredd på nästa smäll.

Jag vet att det är allt han lät mig uthärda som gjort
mig så misstänksam. Jag litar inte på någon eller något till hundra procent.
Och jag är livrädd att bli lämnad. Det är sjukt. Du är sjuk som kan
göra såhär mot en annan människa som du har påstått dig älskat mest.

Det finns människor som hjälper till bara genom att finnas, ni vet vilka ni är.
Och du finns kvar och dig ser jag ibland och du bryter hela mig itu.

Jag ska sova en stund nu. Vi får hoppas att det blir mer okej efteråt.
Jag vill bara hälsa till K att jag tänker på dig, och att den här gången ska
det bli bra på riktigt. Du förtjänar inte det här, tjejen.
Du förtjänar något mycket bättre.