Jävla dag.

Jag mår lite dåligt nu. Och det är p.g.a. D.
Han har totalt förstört mitt liv och jag vågar knappt lita på någon längre.
Jag blir så jävla misstänksam och arg för saker jag inte kan hjälpa,
just för att han lovade mig att jag kunde lita på honom och sen
visade att han hade ljugit hela tiden. Så mitt hjärta är trasigt.
Det är det jag tänker skriva om. Ni behöver respektera mina känslor,
tills jag har byggt upp en tillit för er så att jag vet att jag aldrig
behöver tvivla på er övht. Det här kan ta ett tag.
Snälla, gör ingenting ni tror kan uppröra mig nu.

Jag är liksom medveten om att jag borde lita på er, det är så självklart,
men ändå har jag fått men för livet av den här människan som alltid lovade
att älska mig och som alltid lovade att vi var bästa vänner, och sen svek mig
något så otroligt att jag knappt litar på mig själv längre.
Jag vet inte hur man gör.

Det är såhär när jag har ett förhållande igen som det börjar märkas mer tydligt.
Jag kan reagera så fruktansvärt starkt på något jag egentligen inte borde reagera alls på.
Det handlar kanske om svartsjuka också. Men i grund och botten är det tillit.
Jag måste lära mig att kunna lita på någon till 110% igen, och jag märkte
idag att jag inte kan göra det, för då hade ingenting någon annan sa rört mig i ryggen.
Men nu gör det det. På ett så fruktansvärt sjukt sätt att jag blir livrädd för mig själv.
Min fantasi springer iväg med mig och jag ser bilder och det gör mig så illamående.
Och jag kan inte ens hjälpa det. Saker växer inuti mig. Jag behöver sån bekräftelse,
och jag vet inte ens om jag kan begära det från er.