Det finns ingen titel.

Jag vaknar med sådan ångest, och jag vet inte var den kommer ifrån. Och så drömmer jag såna otroligt otänkbara drömmar att de skrämmer mig på riktigt. Jag önskar bara att jag kunde åka hem och att allt kunde bli som vanligt, för nu när jag är tillbaks här så inser jag ju varför jag flyttade härifrån.
Malmö är underbart. Jag ska aldrig mer klaga på det, för jag vill verkligen inte bo här bland alla de här... Underliga människorna och vara en del av deras underliga liv.

Jag är i ett sånt state of mind att jag säkert skulle kunna skriva sida upp och sida ner i mitt nya projekt, och ändå sitter jag här och plågas för att jag vet att jag gör något fel mot dig, men kan inte komma på vad. Jag måste hem, det är bara så.

Det jag har att se fram emot nu den sista veckan är dagen med Ava. Jag ser fram emot det så mycket, och hoppas verkligen att det blir av. Sen ska jag träffa Hanna imorgon och på torsdag förhoppningsvis. Fredag blir det Markus såklart, det känns mycket bra att vi pratar igen, vi var ju ändå så fruktansvärt bra vänner innan jag flyttade. Sen imorgon kväll är det Sven-Ingvars på Sandgrundsudden, man måste bara se det, årets event och en mycket stark tradition i Karlstad. Är de dåliga ger vi bara Sven-Erik ett flak med öl och en bil, så är kvällen räddad.

Jag har för övrigt gått ner över ett kilo sen jag kom hit. Jag har ingen vidare matlust och inga pengar, vilket innebär att jag går var jag än ska, samtidigt som jag inte äter. Det är en dålig kombination om man har diabetes. Men det orkar jag faktiskt inte ta tag i nu.