Snuffe. <3

Idag skickade Peter iväg mig till frisören.
Det här är resultatet:
























Jag är väldigt nöjd.

Det hände något otäckt idag också. Mollie vägrade komma in när vi ropade på henne. Till slut kom hon och hade något stort i munnen. Eller, relativt stort i alla fall. Jag hade inga glasögon på mig och trodde det var en råtta (alternativt en grästuva men det berättade jag inte för Peter för då hade han skrattat åt mig). Jag sa åt Mollie att släppa den, men det gjorde hon inte så vi gick ut och skulle hämta in henne. Då såg vi till vår förskräckelse att det inte var någon råtta eller grästuva, utan en liten, liten kaninunge. Den var mycket mindre än min hand (och ni som har sett mina händer vet att då är det litet) och låg helt orörlig på marken.
Vi försökte få den att röra på sig för den andades, men den skakade och var så rädd att den var paralyserad. Jävla Mollie, tänkte vi då. Vi gick omkring jättelänge ute på gården och skulle försöka hitta där Snuffe (jag döpte honom till det) bodde, men förgäves. Vi vet ungefär var de andra vildkaninerna bor, så vi lade Snuffe under en stor buske och lämnade honom där och skulle se om hans mamma hittade honom, det fanns liksom inget annat vi kunde göra.
För ungefär tjugo minuter sen gick Peter ut och skulle kolla ifall han var kvar. Han kom in igen och jag frågade om han såg honom. Snuffe är död. Peter hittade honom under busken. Eller, halva Snuffe i alla fall. Den andra halvan av honom är borta.
Hoppas Snuffe har det bättre där han är nu, jag önskar jag hade tagit hand om honom bättre, kanske tagit med honom in och skött om honom tills han mådde bra igen.


















Bilden gör hans storlek inte rättvisa. Han var högst åtta cm lång och fem cm bred. Så fruktansvärt liten och fruktansvärt fin. Man skulle nog kunna jämföra honom med ett litet äpple.
Nu blir jag ledsen igen.