Disease.

Jag drar idag. Ut på café och skriver tills fingrarna blöder,
eller tills min vänsterhänthet i samband med mina onda handleder
stoppar mig.
Eller så sätter jag mig bara vid köksbordet eller lägger mig i sängen.

Jag är så trött på mig själv. När jag märker att orden bara kommer,
så struntar jag i att skriva ner dem och tänker
"men äsch, jag kommer komma ihåg det sen".
Men det gör jag aldrig.
Jag är min största fiende helt enkelt.

Så när jag väl skriver blir det krystat och fel och äckligt.
Jag känner ju så väl vad det är jag vill få ut,
och även om jag är den lyckligaste människan på jorden
just nu så finns alltid det där gnagande i bakhuvudet.

Jag vill bara slippa minnas allt, och jag vet att om jag får avsluta det här,
så kommer jag inte minnas alls.
Det kommer bli det första i mitt liv som jag avslutat ordentligt.
Sen lägger jag allt bakom mig.
Jag vet att kärlek gör ondast av alla smärtor,
men jag ger inte upp.

----

[Dagens låt(ar): Allt med The Ark.]