Midnight song.

Jag vet att ni förstår lite nu.
Vet lite mer av det som finns under ytan.

Maja begärde en blogg. Jag är så tom på känslor och ord att
jag inte vet vad jag ska skriva. Det är som att det är överfullt
där inne i maskineriet.

Är så understimulerad att inte ens stimulans kan trippa mig.
Och inte får jag till skriveriet heller. Boken står stilla.
Jag har en helt ny anteckningsbok som bara gapar åt mig.
"Skriiiiiv mig" tänker den säkert. Och där sitter jag och stirrar.

Men p.g.a det ska jag ta mig ut i helgen.
Jag ska ta mig till ett café och skriva tills fingrarna blöder.
Det behövs nog nu. Ett halvår, och jag har inte kommit någonvart.

Peppa mig. Snälla! Jag behöver sånt. Jag är också människa.

Tänkte passa på att klaga lite på er nu när jag ändå håller på.
Om ni kommenterar texter eller whatever, snälla, SNÄLLA,
skriv under med ett namn. Jag blir frustrerad och paranoid
om det står ett "Anonymous" där en gång till.
Det är lättare för mig att ta åt mig om det står ett namn,
även om jag inte känner er.
Tack.
(Åh, jag är som en fjortonåring ibland.)

Jag måste sova. Skolan försummas. Usch.