Torsdag.

Idag var jag på mitt nya jobb för första gången. Jag ser faktiskt fram emot att gå upp tidigt imorrn och jobba. Idag träffade jag en tjej som heter Jenny som jag umgicks lite med. Det var skönt att prata med någon tjej. Haha.

Peter har skrivit ut en bild på oss där vi leker sär-barn och satt upp på väggen. Jag är skitful, det ser ut som jag är en tumme som sticker upp ur tröjan för att min dubbelhaka syns så kraftigt, och han ser bara rolig ut. Jävla orättvist.

Nu sitter Linda Rosing på TV3 med sina silikontuttar och förstorade läppar och säger att man ska förbjuda porr på TV för det leder till fler våldtäkter.
Jag undrar om hon hittade på det själv.
Man kan faktiskt välja bort pornografi, både i TV och på film.

Viasat, det är Hannah.

I min familj är vi knäppa. Speciellt katten. Hon vill inte komma in när man ropar på henne fastän det spöregnar och jag misstänker att hon har lagt sig för att sova i containern som någon smart jävel har ställt på gården.

Jag skållade tummen på kokande vatten idag, klumpig som jag är, och imorrn ska jag till mitt nya jobb för första gången. Jag är livrädd.

I övrigt kan jag känna att jag är fruktansvärt lyckligt lottad som har träffat en människa som Peter. Inte många människor ställer upp så mycket som han gör.

Igår fick jag in alla bilder från min gamla mobil på min dator. Så nu får ni se bilder på mig från olika perioder i mitt liv:

Hey Jupiter.

Det är väldigt konstigt hur ett humör kan skifta från uppåthejtjosan till att man inte vet hur man mår överhuvudtaget. Hur hanterar man det då? Man sysselsätter sig. Jag har sysselsatt mig hela kvällen med olika saker, datorer, mobiler och pojkvän. Nu är sysselsättningarna slut på lagret (pojkvännen lever, han är bara inte tillgänglig för tillfället) och jag måste hitta på något för att inte känna det här hur... Huvudet växer på något sätt som jag inte kan förklara för någon (jag tror att vissa som läser förstår hur jag menar).
Men gud, hur mår jag? Det är täppt i munnen, halsen, näsan. Jag kan andas och så, men något trycker. Armarna gör ont och benen gör ont. Jag ber till Gud att jag bara är utmattad, för så kan det ju faktiskt vara. När jag tänker efter så är det nog så det är.

Klockan är tjugo över ett på natten och jag är fruktansvärt sugen på nudlar. Tori får vara mitt nudel-substitut tills jag eventuellt orkar resa på mig och laga det, vilket förmodligen inte kommer hända. Plötsligt fick jag en sådan lust att lyssna på Boys For Pele.

Pojkvän tillgänglig igen. Jag tänkte precis klänga på honom och somna på hans mage, men nu satte han sig vid datorn och msnar med andra kvinnor istället. Så då går jag och gör en macka. Eller nudlar.

"No one's picking up the phone
Guess it's clear he's gone
And this little masochist is lifting up her dress
Guess I thought I could never feel the things I feel."

Mesig, mesigare, Hannah.

Vilken jävla härva allt ska vara hela tiden.
Idag städade jag maniskt. Jag torkade till och med av tidningarna under bordet. Sen gick det utför. Min mage gör ont och jag är lite, hur ska jag säga, upprörd. Fast jag orkar inte ta upp varför.

Jag har gjort en ny playlist till min mediaspelare.
Beyoncé feat. Jay-Z - Dejá vù.
Lily Allen - Smile.
Patrik Isaksson - Innan Klockan Slår.
Alien Ant Farm - Smooth Criminal.
Anouk - Nobody's Wife.
Cyndi Lauper - Time After Time.

Hur gay kan man vara på en skala?

Tågresan from hell.

Nu är jag hemma igen äntligen!
Tågresan gick fort, jag sov hela vägen från Karlstad till Göteborg mot fönstret, på min jacka. Jag vaknade med mönster på hela vänstersidan av ansiktet.
I alla fall, när jag åkte från Karlstad så var det en mörkhyad... Kvinna eller vad man ska säga, med på tåget som pratade med allt och alla, och jag hoppades till Gud att jag skulle slippa ha något med henne att göra. Jag bytte tåg i Göteborg och gick på tåget mot Malmö, jag hade plats 28, fönsterplats. Yes! tänkte jag, för jag mår lite illa på tåg även om jag äter åksjuketabletter, speciellt om jag åker baklänges. Då ser jag att kvinnan står vid min plats. "Ursäkta, men det är min plats", sa jag så vänligt jag kunde. Då brakade helvetet lös.
Hon hade platsen bredvid mig och fick mig att byta med henne så jag fick sitta i gången. Plus åka baklänges i tre timmar.
Först berättade hon om sin astma och att hon inte tål parfym och hade hoppats få sitta bredvid mig för jag var den enda som gått förbi henne som inte hade parfym (synd för mig att jag hade glömt parfymen, att prata med okända människor är det värsta jag vet). Sen sa hon att jag var fin för att jag inte sminkade mig så mycket (synd att jag inte hade orkat på morgonen då, jag känner mig skabbig utan smink). Sen berättade hon att hon var 53. Det kunde man faktiskt inte tro, jag trodde hon var 30, högst. Det fortsatte med att hon berättade om alla sina söner och att hon var från Bahamas. Hon lovade även att hälsa om hon såg mig på stan, hon var också från Karlstad men skulle hälsa på sin son i Malmö (som tydligen bor ca en km från där vi bor, darn it). Peter ringde och jag sa till honom, så hon skulle höra, att jag nog skulle sova för jag var lite trött eftersom jag gick upp så tidigt. Jag sa hej då till Peter och satte på mig hörlurarna så jag skulle få vara ifred.
Tio minuter gick och jag trodde att jag skulle få vara ifred på tåget resten av vägen. Plötsligt känner jag hur hon knackar mig jättehårt på armen och visade upp ett kort för mig på fyra små pojkar. Sen berättade hon sina söners livshistorier, och jag vågar inte vara otrevlig så jag log och nickade.
Inte nog med det här, tågvagnen var full av norska skolungdomar som skulle till Köpenhamn. De skrek och kastade popcorn på varandra hela resan.
Väl framme i Malmö så skyndade jag mig ut ur tåget för att slippa Elisabeth, som hon hette.

Hoppas jag aldrig mer behöver umgås med henne. Hemska resa.

Värsta arbetarkvinnan.

Nu har jag fått en tid till Infoteket så jag kan få praktikplats. Jag funderar på ett dagis eller en förskola alt. något som ger mig kassavana, bara för att.

Jag tycker Ava kan komma hit igen. Så kan vi skicka fler vykort.

Imorrn åker jag hem. Idag kommer min styvfar hit och ska äta pizza med mig, mamma och Timmie. Gött med pizza.

Det var nog allt jag hade att säga.

Goodbye Alice In Wonderland.

It’s four in the afternoon
I’m on a flight leaving LA
Trying to figure out my life
My youth scattered along the highway
Hotel rooms and headlights
I’ve made a living with the song
Guitar as my companion
Wanting desperately to belong
Fame is filled with spoiled children
And we grow fat on fantasy
I guess that’s why I’m leaving
I crave reality

So goodbye Alice in Wonderland
Goodbye yellow brick road
There is a difference between dreaming and pretending
I did not find paradise
It was only a reflection of my lonely mind wanting
What’s been missing in my life

I’m embarrassed to see the rest is rock 'n roll cliché
I hit the bottom when I reached the top
But I never knew it was you who was breaking my heart
I thought you had to love me
But you did not

Yes, a heart can hallucinate
When it’s completely starved for love
It can even turn monsters into angels from above

You forged my love just like a weapon
And you turned it against me like a knife
You broke my last heart string
You opened up my eyes

Growing up is not an absence of dreaming
It’s being able to understand the difference between
The ones you can hold and the ones that you’ve been sold
And dreaming is a good thing 'cause it brings new things to life
But pretending is an ending that perpetuates a lie
Forgetting what you are seeing for what you’ve been told

Truth is stranger than fiction
And this is my chance to get it right
And life is much better
Without all of those pretty lies

- Jewel - Goodbye Alice In Wonderland.

Ava. <3

Det kan nog vara kärlek.

Fint vykort.

Idag var Ava här. Hon är jätterolig och stockholmare. Vi fikade, åt och fikade igen samt köpte ett vykort till vårt gemensamma ex. Han har ju fyllt år så vi tänkte gratta honom lite försent fastän han inte har pratat med någon av oss på flera månader.

Sen träffade vi Gudrun Schyman på torget också. Ujujuj, vilken kvinna!

Jag längtar efter Avie.

Igår var jag på Sven-Ingvars. Även Starboys var där och jag såg Pölsa och Micke 13 från Smala Sussie live. Det var jättekul trots vädret.

Ava kommer imorrn, pirr pirr. Jag måste upp jättetidigt imorrn och möta henne, men det är värt det. Det ska bli så kul!

Snart åker jag hem också. Det kommer kännas så skönt att få vara hemma så allt återgår till det normala. Jag ska städa och diska och tvätta varje dag, bara jag slipper Karlstad, liksom.

Jag funderar starkt på att sluta blogga. Jag skriver ju bara för mig själv, det är inte som att det är intressant. Så om ingen kommer med en bra anledning att fortsätta så lägger jag av.

Leende guldbruna ögon, Fröken Fräken m.m.

Jag har fastnat för meningen "maybe I'm just the horizon you run to when she has left you" i "Here. In My Head". Det finns ingen logisk förklaring till varför jag vill lyssna på det om och om igen, men det brukar ju i och för sig ofta vara så med Tori's låtar. I "Amber Waves" har jag t.ex. fastnat för "you say he's got a healing machine, it glows in the dark" och det är ju verkligen inte logiskt.

Nåväl, ikväll är det Sven-Ingvars på Sandgrundsudden. Vi kan hålla en tumme för att vädret håller i sig och att vi får kul. Ska träffa Hanna, Lisa och fler från min gamla klass på torget klockan fyra. Det är nog dags att börja göra sig i ordning snart. Fast först: kokt torsk med potatismos!

"Guess I was in deeper than I thought I was if I have enough love for the both of us." är ju en klassiker annars.

Here. In My Head.

In my head I found you there and running around and following me
But you don't, oh, dare, now
But I find that I have, now more than I ever wanted to

So maybe Thomas Jefferson wasn't born in your backyard like you have said
and maybe I'm just the horizon you run to when she has left you there,
you, are here in my head and running around and calling me
"Come back I'll show you the roses that brush off the snow and open their petals again and again"
And you know that apple green ice cream can melt in your hands. I can't, so...

I held your hand at the fair and even forgot what time it was
And even Thomas Jefferson wasn't born in your backyard like you have said
and maybe I'm just the horizon you run to when she has left you and me here
Alone on the floor, you're counting my feathers as the bells toll
You see the bow and the belt and the girl from the south; all favorites of mine
You know them all well and spring brings fresh little puddles that makes it all clear
Makes it all... Hey, do you know what this is doing to me?
Oh, here...
Here...
Here. In my head

- Tori Amos - Here. In My Head.

Det finns ingen titel.

Jag vaknar med sådan ångest, och jag vet inte var den kommer ifrån. Och så drömmer jag såna otroligt otänkbara drömmar att de skrämmer mig på riktigt. Jag önskar bara att jag kunde åka hem och att allt kunde bli som vanligt, för nu när jag är tillbaks här så inser jag ju varför jag flyttade härifrån.
Malmö är underbart. Jag ska aldrig mer klaga på det, för jag vill verkligen inte bo här bland alla de här... Underliga människorna och vara en del av deras underliga liv.

Jag är i ett sånt state of mind att jag säkert skulle kunna skriva sida upp och sida ner i mitt nya projekt, och ändå sitter jag här och plågas för att jag vet att jag gör något fel mot dig, men kan inte komma på vad. Jag måste hem, det är bara så.

Det jag har att se fram emot nu den sista veckan är dagen med Ava. Jag ser fram emot det så mycket, och hoppas verkligen att det blir av. Sen ska jag träffa Hanna imorgon och på torsdag förhoppningsvis. Fredag blir det Markus såklart, det känns mycket bra att vi pratar igen, vi var ju ändå så fruktansvärt bra vänner innan jag flyttade. Sen imorgon kväll är det Sven-Ingvars på Sandgrundsudden, man måste bara se det, årets event och en mycket stark tradition i Karlstad. Är de dåliga ger vi bara Sven-Erik ett flak med öl och en bil, så är kvällen räddad.

Jag har för övrigt gått ner över ett kilo sen jag kom hit. Jag har ingen vidare matlust och inga pengar, vilket innebär att jag går var jag än ska, samtidigt som jag inte äter. Det är en dålig kombination om man har diabetes. Men det orkar jag faktiskt inte ta tag i nu.

Opera Voice.

Idag har Texas gjort något bra för första gången. Hon gick som vanligt på mitt tangentbord och då öppnades sidan "Opera Voice". Jag började läsa och fick lära mig att man kan prata med Opera-webbläsaren. Jag installerade det hela och nu sitter jag och säger åt Opera att läsa upp långa saker för mig. Eftersom Opera är amerikanskt så låter det jätteroligt när den försöker säga saker på svenska. Ordet "pojkvän" blev ungefär "poschkven". Jag fnittrar i min ensamhet och det här kommer underhålla mig hela kvällen!

Hahaha, jag hade skrivit "glassiiigt" på en sida, och så sa jag åt Opera att läsa, så sa hon "Glass-aj-aj-aj-g-t". Hahaha.

Men vafan.

Jag är arg så jag kokar och jag kan inte ens prata med min man om det. Och grejen är den att det egentligen bara handlar om att jag är så osäker på mig själv och litar inte på det andra säger. Jag måste sluta vara såhär, det finns ju ingenting att oroa sig eller vara rädd för. Jag är ett jävla kontrollfreak, jag måste veta varenda detalj och jag kommer aldrig få veta varenda detalj.

Jag åker hem om elva dagar. elva dagar. Heh.
Fast nu verkar det som jag måste åka den 27:e.
Jag vet inte. Nu orkar jag inget mer.

Okej, jag fick ändra totalt och åka hem den 26:e. Så det är nio dagar kvar.
Vad mysigt! Heh.

Come what may.

Jag vet inte vad jag ska skriva, även om jag vill skriva något. Jag har fått bilder från igår. Eller, jag snodde dem från Vickys bilddagbok. Här är ett smakprov:



















Ja, det är en dildo.

Nu sitter jag och väntar på att Vicky ska komma hem. Sen ska jag dra med henne till stan. Sen ska jag nog träffa mormor.
Min nya mascara är bra.

You're the moonlight this dark night...

... And this song is just for you.

Idag sprang jag på stan hela dagen med Vicky. Efter ett tag kom Leni och vi satt i en busskur eftersom alla affärer var så tråkiga att gå i. Då kom en gammal man (alkoholist, bergis) och hälsade på oss med frasen "Är ni med i amatörteatern, svenska regeringen?". Det var då vi insåg att något inte stod rätt till.
När han sedan sa "vet ni vem som var intelligentast i Västmanland förr? Ja, inte fan var det Tore Skogman i alla fall" så gick vi.

Sen lämnade vi av Leni på busstationen, hon skulle åka till Anna i Eskilstuna. Vi gick mot stan igen och träffade Jenna och Thérese. Det var wild and crazy. De skulle försöka få med Magnus på festen på lördag, vi håller en tumme för att han kommer.

På måndag ska vi gå och se Sven-Ingvars på Sandgrundsudden. Det blir som på den gamla goda tiden.

Nu är jag hos Vicky och passar hennes katt. Vicky är hos sin pojkvän. Jag vill gå och lägga mig för jag har inget att göra, men jag sov tolv timmar inatt så jag kommer inte kunna. Det suger att inte ha något att göra.

www.myheritage.com

Jag tycker att Johannes är jättelik Britney på den bilden!

Du kan va en tjej.

Vet ni att han inte bara är snygg, han luktar gott också.

Jag åker imorrn, ända till Karlstad. Sex timmar on the road, fast tågrälsen. Jag ska satsa på att se klart säsong två av L Word och börja se säsong tre. Dana dör ju i säsong tre, jag kommer nog gråta.

Nu kanske ni undrar varför jag inte ligger och kramas med Peter just nu eftersom vi ska vara ifrån varandra i två veckor, men då ska jag berätta för er att jag kommer börja gråta då, så jag ska dra ut det lite till. Orka ha huvudvärk när man ska sova liksom. Och snorig näsa dessutom.

Varför har man en billdagbok om man bara (och då menar jag BARA) laddar upp poserbilder på sig själv?

















Min pojkvän gillar mig.

Okunniga Stockholm.

Jag fick precis veta att de textade Smala Sussie inför Stockholmsvisningen. Det här är ju... Fenomenalt.

Familjen Macahan.

På kanal 6 går på lördagar och söndagar den beryktade kultserien Macahan. Under veckorna då de gör reklam för serien berättar det att på 70-talet fanns det bara en man i alla unga kvinnors hjärtan - Luke Macahan. Luke är en i hjärtat god ung man som råkat ut för lite otrevligheter under sina dagar. Luke blir även kär i ungefär varje avsnitt i någon ny smyg-våpig kvinna som ofta är sheriffens dotter eller någon djupt kristen brud. Han friar och måste sedan lämna kvinnan för att han mördat någon ny eller för att de har kommit på att han mördat någon förr. Luke är alltid på flykt och i Vilda Västern kan man inte lita på någon.
Det handlar även om den orädde Zebulon Macahan - indianvän och farbror till Luke. Han vill oftast hitta Luke men hamnar nästan varje gång i bråk med några som vill döda indianer.

I serien ser vi också Jessie Macahan, Josh Macahan, Laura Macahan och Molly Culhane som är med om en hel del småäventyr mitt i den stora gröten som Zeb och Luke är med i. Ibland hittar de varandra, för att sedan komma bort igen.

Macahan är kult. Jag var inte ens född när det sändes, men varje gång det har gått i repris har jag suttit som fastklistrad vid TVn och sett i princip varje avsnitt.
Macahan kommer alltid finnas i mitt hjärta, hur enformigt det än är.



















Från vänster: Jessie, Zeb, Molly, Luke, Laura.
I mitten längst ner: Josh.

Snuffe. <3

Idag skickade Peter iväg mig till frisören.
Det här är resultatet:
























Jag är väldigt nöjd.

Det hände något otäckt idag också. Mollie vägrade komma in när vi ropade på henne. Till slut kom hon och hade något stort i munnen. Eller, relativt stort i alla fall. Jag hade inga glasögon på mig och trodde det var en råtta (alternativt en grästuva men det berättade jag inte för Peter för då hade han skrattat åt mig). Jag sa åt Mollie att släppa den, men det gjorde hon inte så vi gick ut och skulle hämta in henne. Då såg vi till vår förskräckelse att det inte var någon råtta eller grästuva, utan en liten, liten kaninunge. Den var mycket mindre än min hand (och ni som har sett mina händer vet att då är det litet) och låg helt orörlig på marken.
Vi försökte få den att röra på sig för den andades, men den skakade och var så rädd att den var paralyserad. Jävla Mollie, tänkte vi då. Vi gick omkring jättelänge ute på gården och skulle försöka hitta där Snuffe (jag döpte honom till det) bodde, men förgäves. Vi vet ungefär var de andra vildkaninerna bor, så vi lade Snuffe under en stor buske och lämnade honom där och skulle se om hans mamma hittade honom, det fanns liksom inget annat vi kunde göra.
För ungefär tjugo minuter sen gick Peter ut och skulle kolla ifall han var kvar. Han kom in igen och jag frågade om han såg honom. Snuffe är död. Peter hittade honom under busken. Eller, halva Snuffe i alla fall. Den andra halvan av honom är borta.
Hoppas Snuffe har det bättre där han är nu, jag önskar jag hade tagit hand om honom bättre, kanske tagit med honom in och skött om honom tills han mådde bra igen.


















Bilden gör hans storlek inte rättvisa. Han var högst åtta cm lång och fem cm bred. Så fruktansvärt liten och fruktansvärt fin. Man skulle nog kunna jämföra honom med ett litet äpple.
Nu blir jag ledsen igen.

Mad fly.

Jag kommer ihåg "förr i tiden" när jag låtsades att jag var skitförbannad, när jag egentligen var jätteledsen. Jag kan inte förstå att jag lät en massa lögner komma ivägen för en vänskap som faktiskt är helbra. Man borde ha kunnat genomskåda det simpla i det som sades, men jag antar att det är svårt att se igenom "kärlek".

Jag ska göra köttgryta idag. Min första. Jag har berättat det för alla nu tror jag.

Sen så insåg jag att det går inte att förlåta ett svek hur mycket man än försöker.
Sammanlagt har jag "förlorat" två vänner. Fast frågan är nog egentligen om citationstecknen ska vara runt "förlorat" eller "vänner". Heh. Det är ingen förlust egentligen.

Jag undrar om Ava verkligen sa till sin doktor att han såg ut som en bruten ytspänning?

Blablabla.

Jag vet inte vad jag ska blogga om.
Kanske att jag imorrn ska laga min första köttgryta. Och på tisdag ska jag åka till Karlstad. Världens sämsta program måste heta "Wanna come in?". Jag är hungrig också. Men idag fick jag mitt studentkort. Jag måste sluta visa brösten alltid.
Det skriver vi på min checklist.

Hujedamej.

Jag hatar tjejer.

Det var allt jag ville säga.

"The groom's bride is a whore".

Jag måste bara få berätta att jag är kär i Panic! At The Disco - I Write Sins, Not Tragedies.
Ni kan också bli kära i den om ni vill.

Where is your heart?

Jag känner mig lite ensam, men jag antar att det är normalt i min situation. Aldrig får jag inspiration nog heller, och jag väntar på besked varenda dag.
Nu ska jag nog sova, det finns inget annat att göra.
Eller så kollar jag klart på Mary Reilly och försöker förstå irländskan de pratar, eftersom textningen inte fungerar.

Hur låter en hund? Säg voff!

Ljud idag: En massa gammalt med en skvätt nytt, exempelvis
A Perfect Circle - Three Libras,
Christina Aguilera - Ain't No Other Man,
Snook - 17 Juni.

Det är invasion av bananflugor i köket. Och i badrummet. Det är äckligt och jag förstår inte hur de kan ha hamnat där och varför de bara blir fler och fler hela tiden, så nu har jag städat hela köket och grejsat, så håll en tumme för att de försvinner.

Vi spelar GTA San Andreas. Det är kul med all slang de använder, och så kallar de varandra för "motherfucker" och "biatch" hela tiden.

Malmö regnar. Det är lite skönt, men jag måste till affären sen.
11 dagar kvar tills jag åker till Karlstad. Och på måndag ska jag till arbetsförmedlingen. Jag måste skriva en meritförteckning och ett CV.

Nu ska jag fixa min mp3-spelare och ta en prommis till affären.

The way it feels to love eachother.

Jag bakar äppelkaka till min man. Jag hoppas verkligen att den blir god, för äppelkaka är min absoluta favorit, jag skulle kunna ha sex med äppelkaka.
Samtidigt kollar jag på "Mr Romance" på femman. Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Programmet går ut på att man ska hitta en ny Fabio. Det här är de tävlande:


Jag tycker jätteilla om de två snuskona längst till höger. Mest gillar jag alla andra. När jag sökte på Google för att hitta den här bilden råkade jag få reda på vem som ska vinna så nu är hela tävlingen förstörd för mig. Nåväl, man får ju se "snygga och sexiga" killar på TV. Heh.
Är det bara jag som inte tycker muskler är sexigt? Om jag hade varit med i t.ex "The Bachelorette" så hade jag blivit jättebesviken om alla hade världens biceps. Jag hade nog blivit gladare om jag fick vara med i "Average Joe" och dejta normala killar.

Fast jag har redan det bästa som finns. Han är finast av alla och jag älskar honom mest i hela världen. Vi har en liten familj, han, jag och Mollie. Det är mysigt.